Jag har ett problem, vilket egentligen inte är ett problem, utan mer en orsak till viss rastlöshet:Jag har svårt för att bli kär.
Det är inga problem alls med att vara nära och tycka om och sånt, så det är ingen rädsla för andra. Kanske är jag naivt romantisk och förväntar mig att jag ska "veta" när jag är kär, vilket jag aldrig kanske kommer göra. (utan kärlek kanske är något som växer fram)
Hursomhelst... det är bara att jobba på det, så dyker kärleken upp! Vissa saker är värda att utforska. Relationer och kärlek är en sådan sak.
När man når ett visst stadie av insikt är det svårt att hitta någon. Det krävs inte bara en viss attraktion utan den ska dessutom vara ömsesidig och som om inte det räcker... rymmas inom ramen för ens unika galenskap. Dåliga odds. Kan relatera där.
Reflektion om kärlek:
Kärlek kan vara längtan och det som fyller tomrummet.
Men den kan även vara det som skapar längtan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar