Ja...åter på väg efter natt i Tåtorp.Efter skräckfylld upplevelse jag beskydd fick,
min lärare Henrik jag vill Tacka som gjorde att jag kände mig trygg på detta vatten och kunde min färd fortsätta.
Han nu kajaken styrde.
Han matt i kroppen var men han höll mig kvar.
Med en snygg karl man mot målet far, vem vet hur detta sig sig tar...
När vi kommer fram vi nog detta fira kan. Med både det ena o det andra. Vi vet inte var det hamnar...*L*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar