Liv och död
Döden kommer alltid till våra andliga Jag som en befriare och vän... I det högtidliga dödsögonblicket, även om döden kommer plötsligt, ser varje människa hela sitt förflutna passera förbi i minsta detalj. För ett enda kort ögonblick blir det personliga ett med det individuella och allvetande Jaget. Men detta ögonblick är nog för att visa den döende hela orsakskedjan, som varit verksam under hans liv. Han ser och förstår nu sig själv sådan han är, avklädd all smicker och självbedrägeri. Han tyder sitt liv, när han dröjer kvar som åskådare och tittar ner på den arena han lämnar. Han känner och inser rättvisan av alla de lidanden som drabbat honom...ser karmalagen i hela dess majestät och rättvisa.
Precis som människan i dödsögonblicket får en återblick av sitt förflutna, får Jaget i det ögonblick han återföds och vaknar ur det devachanska tillståndet en framtidsvision av det liv som väntar honom och han förstår orsakerna som lett fram till det... Han fattar dem och överskådar framtiden, därför att Jaget på gränsen mellan devachan och återfödelsen återvinner sitt fulla manasiska medvetande och blir för en kort tid den gud han varit, innan han i överensstämmelse med den karmiska lagen först nedsteg i materien och inkarnerade i den första köttsliga människan. Den "gyllene tråden" ser alla sina "pärlor" och saknar ingen av dem.
HELENA BLAVATSKY
Den Människa vi verkligen är – är Människan som var, är och alltid kommer att finnas – för vilken klockan aldrig kommer att slå, för Människo-tänkaren och Människo-förnimmaren är alltid tänkande och ständigt verksam...Döden kommer alltid att finnas och det är en stor fördel. Om vi inte kunde byta våra kroppar, hur skulle det då finnas någon chans till framåtskridande? Är vi så till den grad nöjda med våra nuvarande kroppar att vi inte önskar någon förändring? Säkert inte. Det finns bara en sak i livet som kan förbli permanent och det är den andliga karaktären och det stora gudomliga medlidande som vi kan kalla "kärlek".
ROBERT CROSBIE
WOOOOW...
